Tjena
Jag
vill
börja
mitt
sista
blogginlägg
med
att
hylla
spelarna
i
dagens
Villa.
Vilken
otrolig
säsong
dom
har
gjort.
Det
har
varit
en
fantastisk
resa
och
att
ta
sig
till
finalen
är
en
grym
prestation
på
alla
sätt!
De
har
bjudit
på
underhållning
på
hög
nivå
under
denna
säsong
och
det
har
varit
kul
att
föjla
från
sidan.
Att
man
dessutom
lyckades
få
nerv
i
en
match,
där
man
satt
i
halvlek
och
bad
om
att
det
inte
skulle
bli
tvåsiffrigt
efter
en
total
utspelning
i
första,
är
riktigt
riktigt
bra
gjort.
Känn
er
stolta
för
det
grabbar,
ni
har
gjort
en
fantastisk
säsong.
Och
vad
som
än
hände,
kommer
man
ha
en
otrolig
nytta
av
denna
final
till
kommande
år,
och
det
är
oerhört
positivt!!
Men...
Jag
lämnade
finalfesten
i
går
med
en
känsla
av
stor
besvikelse,
irritation
och
ett
stort,
stort
frågetecken.
Hur
kan
man
komma
till
en
final
och
vara
totalt
oförberedd
på
vad
som
ska
hända?
Hur
är
det
möjligt?
Man
har
haft
en
vecka
på
sig
att
förbereda
sig,
studera
och
gnugga
detaljer
och
vad
händer.
Saik
går
upp
och
trycker
från
första
sekund,
ja
och?
Det
har
vi
väl
vetat
om
i
en
hel
vecka
att
så
skulle
bli
fallet?
Att
tvingas
ta
timeout
efter
tollv
minuter
är
inget
annat
är
ett
kraftigt
underbetyg
till
hur
Ari
och
Magnus
lyckats
förbereda
sitt
lag.
Jag
säger
inget
om
att
de
tog
den, det
var
de
tvungna
till, men
ska
det
verkligen
behövas?
Fanns
det
ingen
plan
på
hur
man
skulle
agera
när
Saik
satte
tryck,
jag
såg
då
inget
tecken
på
det.
Jag
såg
hönsgård
och
spelare
som
inte
hade
en
aning
om
var
man
skulle
göra
av
bollen
och
ett
Saik
som
tilläts
komma
i
våg
efter
våg.
Det
fanns,
som
jag
såg
det,
inga
taktiska
instruktioner
som
kunde
hålla
spelarna
under
armarna
under
den
första
anstormningen.
Att
inte
ha
en
plan
på
hur
man
skulle
möta
just
detta
gör
att
man
tappar
matchen
och
det
tycker
jag
är
för
dåligt.
Här
får
herrarna
Nordin/Holopainen
underkänt
av
mig. Man
kan
förlora
på
många
sätt
och
acceptera
det,
men
inte
på
att
man
är
för
dåligt
förberedd
inför
en
final,
det
är
inte
acceptabelt
som
jag
ser
det.
Hade
man
haft
en
tydlig
lösning
hade
förmodligen
1-0
kommit
ändå
men
resten
av
raset
hade
kunnat
undvikas
och
Villas
starka
sista
25
hade
kunna
gett
seger
ändå.
Varför
inte
bara
lyfta
från
PG
och
bemanna
med
folk
i
en
kvart,
20
minuter
till
stormen
bedarrat
och
man
lyckat
äta
sig
in
i
matchen.
Förlägga
sitt
eget
spel
på
Saiks
planhalva
och
minimera
riskerna
på
egna. Villa
hade
ingen
aning
om
vad
man
skulle
göra
och
för
mig
är
det
ofattbart.
I
radion
efter
matchen
säger
sen
Ari
att:
–
Vi
fick
igång
"vårat
spel"
de
sista
25
i
matchen.
Det
var
väl
då
man
slängde
allt
vad
taktiktavlan
visade,
rakt
ner
i
Fyrisån
och
släppte
alla
bromsar,
gick
på
chans
med
ett
riktigt
tuta-och-kör-spel.
Är
detta
"vårat
spel"
då
är
jag
på
riktigt
bekymmrad
över
framtiden!
Han
säger
vidare
att
vi
utvecklat
detta
under
de
senaste
fyra
åren
med
långsiktigthet
med
mera.
Visst,
föreningen
har
utvecklats
enormt,
Anders
Fredriksson,
Lennart
Johansson
med
flera
har
gjort
ett
obeskrivligt
bra
jobb
och
organisatoriskt
tar
vi
SM-guld
utan
tvivel,
men
vad
har
utvecklats
i
spelet?
Absolut
inget
tycker
jag,
det
är
precis
samma
gamla
Villaspel
vi
alltid
sett
med
den
stora
skillnaden att
spelarna
som
utför
det
är
mycket
bättre
än
vanligt.
Första
halvlek
igår
var
väl
kanske
det
tydligaste
man
sett
på
skillnader
i
taktiskt
kunnande
lagen
emellen,
eller?
Jag
kan
ju
ha
fel
också.
Kanske
har
tränarna
varit
tydliga,
och
gett
en
bra
spelplan
på
olika
senarion
som
kan
inträffa,
även
om
inte
jag
såg något
av
detta, jag
var
ju
inte
inne
i
omklädningsrummet.
Är
detta
fallet,
ja
då
får
spelarna
själva
ta
på
sig
inledningen,
kanske
under
benämningen
orutin.
På
spelarfronten
tycker
jag
att
det
var
härligt
att
se
hur
Petter
Björling
faktiskt
var
den,
tillsammans
med
Danne,
som
tog
tag
i
grejerna
i
andra
halvlek.
Han
har,
för
mig,
visat
i
två
raka
slutspel
att
han
är
utrustad
med
rätt
skalle
för
att
vara
bra
när
det
verkligen
gäller
och
jag
hoppas
han
til
kommande
säsong
kommer
få
mer
utrymme
och
mandat
att
verkligen
vara
drivande
i
Villas
spel.
Danne
var
som
sagt
även
han
riktigt
bra
i
andra,
han
är
en
världsspelare.
Berggren
var
magiskt
bra
och
gjort
en
handfull
ruskiga
räddningar
i
andra
som
gjorde
att
Villa
kunde
trumma
på
för
att
komma
ikapp.
Han
skulle
tagit
första,
men
efter
det
var
han
grym.
Hatten
av
för
Saik.
De
är
värdiga
mästare,
man
har
slagit
Villa
i
samtliga
möten,
vunnit
elitserien
och
varit
det
bästa
laget
sett
över
hela
säsongen.
Finalen
avgör
man
i
första
med
ett
fantastiskt
spel
som
var
verkligen
imponerande
att
se.
Grattis
till
dom.
Framtiden
då,
hur
ser
den
ut?
Ja,
nu
är
det
väl
silly
season
som
blir
av
störst
intresse
ett
tag
framöver.
Nummer
ett
är
naturligtvis
att
Danne
inte
lockas
av
miljonerna
i
öst,
att
Berka
fortsätter
och
att
laget
blir
hyfsat
intakt.
Värvningsmässigt
finns
det
två
vägar
som
jag
ser
det.
Ska
man
fortsätta
med
"vårat
spel"
har
man
många
valmöjligheter,
det
räcker
med
att
hitta
spelare
med
riktigt
bra
fart
på
rören,
typ
Jesper
Eriksson,
Robin
Sundin
med
flera.
Ska
man
däremot
sätta ner
foten
och
för
första
gången,
försöka
hitta
en
tydligare
struktur
och
kanske
snegla
lite
på
hur
Saik
spelar
sin
bandy,
ja
då
minskar
urvalet.
Då
heter
alternativen
Berlin,
Hellmyrs
eller
Holmberg,
typ.
Ska
bli
spännande
att
se
vilket
väg
man
väljer
att
gå.
Avslutningsvis
vill
jag
tacka
alla
som
följt
med
i
bloggen
under
vintern,
alla
som
tagit
sig
tid
att
kommentera
eller
läsa.
Det
har
varit
riktigt
kul
att
skriva
ner
mina
tankar
och
att
faktiska
några
tyckt
det
varit
kul
att
följa.
Jag
vill
poängtera
att
allt
som
skrivits
är
mina
högst
personliga
tankar
och
åsikter.
Några
tycker
helt
säkert
att
mycket
är
helt
uppåt
väggarna,
medans
andra
kanske
håller
med.
Men
det
är
väl
det
som
är
tjusningen
med
vår
underbara
bandy,
och
vårt
underbara
Villa,
det
berör
många
och
det
finns
många
olika
åsikter
om
mycket.
Jag
har
säkert
fått
några
"fiender"
under
vintern,
både
i
föreningen
och
utanför
medans
andra
kanske
tycker
att
det
funnits
endel
tänkvärt,
det
är
helt
ok
med
vilket
som,
det
har
varit
kul
hur
som
helst
:
)
Så
för
sista
gången,
YNWA
//
Pära