Läste
den
här
på
facebook
och
jag
tror
det
är
fler
än
jag
som
har
diagnosen:
Ny
diagnos
införd
i
DSM-IV
(Diagnostic
and
Statistical
Manual
of
mental
disorders)
"Hundmänniska"
Minst
fyra
av
nedanstående
kriterier
skall
vara
uppfyllda
för
att
diagnos
skall
kunna
ställas.
Symtomen
skall
som
minst
ha
förekommit
under
en
oavbruten
sexmånadersperiod.
a)
Motstridande
känslor
av
enorm
kärlek
och
intensivt
hat
samtidigt.
Patienter
med
denna
diagnos
kan
ena
ögonblicket
höras
säga
saker
i
stil
med
"Förbannade
jävla
hund,
det
blir
Blocket
för
dig!"
för
att
i
nästa
övermannas
av
en
så
stark
känsla
av
kärlek
att
de
hänfaller
åt
gråtmildhet.
b)
Allvarlig
separationsångest
när
patient
skiljs
från
sin
hund.
Detta
kan
till
exempel
yttra
sig
genom
att
patienten
upprepade
gånger
per
dag
ringer
till
sin
hundvakt
under
utlandssemestern
för
att
förhöra
sig
om
att
ingenting
hänt
med
hunden.
I
allvarliga
fall
kan
detta
leda
till
att
patienten
aldrig
åker
på
utlandssemester
överhuvudtaget.
c)
Patientgruppen
uppvisar
ett
tvångsmässigt
behov
av
att
prata
om
sina
hundar
(även
med
människor
som
verkligen
inte
är
intresserade),
ta
bilder
av
sina
hundar,
blogga
om
sina
hundar,
och
skriva
på
sociala
medier
om
sina
hundar.
De
har
också
en
tendens
att
vara
övertygade
om
att
alla
i
hela
världen
är
mycket
intresserade
av
vad
de
har
att
berätta.
d)
Okontrollerbara
vredesutbrott
och/eller
gråtattacker
om
någon
uttalar
sig
negativt
om
hundarna.
Detta
kan
leda
till
djuptgående
sociala
konflikter.
Agg
kan
hysas
i
många
år
mot
person
som
gjort
sig
skyldig
till
att
klaga
på
patientens
hundar.
e)
Kraftigt
nedsatt
omdömesförmåga
("Nog
kan
jag
väl
ha
hundjackan
på
mig
på
personalfesten?")
f)
Sociala
konsekvenser.
Personer
som
tidigare
haft
ett
stort
och
varierat
kontaktnät
brukar
med
tiden
begränsa
de
sociala
kontakterna
endast
till
människor
med
samma
diagnos.
g)
Fysiskt
förfall.
Patienter
med
diagnosen
tenderar
att
välja
gummistövlar
framför
moderiktiga
skor,
praktiska
jackor
framför
snygga,
och
har
sällan
problem
med
att
visa
sig
ute
med
leriga
tassavtryck
på
byxbenen
och
hela
tröjan
full
av
hundhår.
ÖVRIGT:
För
att
skilja
"hundmänniska"
från
psykiatriska
differentaldiagnoser
bör
behandlande
läkare
göra
en
noggrann
anamnes
kring
förekomsten
av
små
svarta
skitpåsar
nedtryckta
i
kläderna,
även
i
sammanhang
där
inga
små
svarta
skitpåsar
kan
tänkas
behövas,
till
exempel
på
finare
restauranger.
Om
dessa
små
svarta
skitpåsar
dessutom
råkar
ösas
upp
på
bordet
i
samband
med
betalning
bör
diagnosen
vara
att
betrakta
som
definitiv.
BEHANDLING
OCH
PROGNOS:
"Hundmänniska"
är
en
kronisk
sjukdom
med
ett
progressivt
förlopp,
det
vill
säga
att
symtomen
tenderar
att
bli
värre
med
tiden.
Insjuknandet
är
ofta
dramatiskt
och
sker
vanligtvis
i
barndomen,
men
även
fall
av
förstagångsinsjuknande
hos
vuxna
och
äldre
har
kunnat
konstateras.
I
dagsläget
finns
ingen
fungerande
läkemedelsbehandling.
Långtidsstudier
har
gjorts
med
försök
att
få
hundmänniskor
att
skaffa
sig
ett
liv,
men
slutsatsen
av
studierna
har
varit
att
detta
inte
är
möjligt.
Tvärtom
tenderar
symtombilden
att
bli
än
mer
komplex
med
åren.
Inga
fall
av
spontant
tillfrisknande
är
kända.
Diagnosen
"hundmänniska"
är
därmed
att
betrakta
som
en
av
de
mest
allvarliga
psykiska
störningar
sjukvården
kan
komma
i
kontakt
med.
Vem
kan
annat
än
älska
dessa underbara
djur
som
finns där
i
vått
och
torrt