Småfolket hade fått en egen tidning. Liberalerna, nykterhetsvännerna, arbetarna, hantverkarna, affärsidkarna och småjordbrukarna hade äntligen en röst som hördes. Detta i en tid när de besuttna förbehöll sig rätten att styra landet genom att bara ett fåtal fick rösta eftersom man måste ha gott om pengar för att få delta i valet.
Redan i första numret deklarerade man på vilken sida tidningen skulle ställa sig framöver.
Tidningen skulle ” kämpa för de medborgerliga rättigheternas utsträckning, för varje åtgärd som är ägnad att åt folkets breda lager, arbetarna, de mindre jordbrukarna och näringsidkarna, bereda den största möjliga delaktighet i de samhällsförmåner, dem en ensidig klass och konjunkturpolitik vill förbehålla ett fåtal”.
Tidningen lovade kämpa för allmän rösträtt. Stödja nykterhetsvännerna. Några tvångs- eller undantagslagar mot arbetarna ville tidningen heller inte veta av, i stället lovade man kämpa för att arbetarnas fria föreningsrätt förblev okränkt. Tidningen var också för invalid- och ålderdomsförsäkring. Man ville se en snar lösning när det gällde arbetarbostäder och egnahemsfrågan.

Tidningen skulle slåss för det man ansåg vara rätt och sant men också respektera meningsmotståndares åsikter.
Det var en oerhörd programförklaring i en tid när de konservativa ännu behöll greppet och då inflytande och pengar var samma sak.
Det hade gjorts försök med radikala tidningar förut.Dåvarande Lidköpings Tidning förespråkade runt 1890 frihandel och indragande av kronprinsessans apanage men det slutade med att konservativa Westgöta-Posten i stället växte fram i en tullvänlig jordbruksbygd. Boktryckare Isaksson ledsnade och flyttade till Skövde där han startade tidning. Lidköpings Tidning såldes till Westgöta-Posten som blev Lidköpings enda tidning. Westgöta-Posten gjorde småningom ingen hemlighet av att den stod på makthavarnas sida och genom sin ovilja att låta andra komma till tals blev Westgöta-Posten en del grogrunden för Nya Lidköpings-Tidningen.
Det var ingen tillfällighet att Nya Lidköpings-Tidningen dök upp våren 1903. Basen för en ny tidning hade snabbt vuxit fram. Frikyrkorna hade brutit sig loss ur det gamla och var etablerade i Lidköping. Det fanns flera nykterhetsloger. De frisinnade och liberalerna var på starkt frammarsch. Arbetarrörelsen var i industrialismens kölvatten på väg att växa sig stark. De första lokala fackföreningarna hade bildats i Lidköping. Rösträttsfrågan hade varit aktuell sedan mitten på 1800-talet men ingalunda lösts. Det var bara i Ryssland och Ungern som det var sämre beställt med vanligt folks inflytande över rikets styre. Inkomstgränsen fungerade som den barriär den var tänkt att vara. Kommunalt hade man röster efter inkomst och godsägaren kunde sitta på ett försvarligt antal röster.
Lidköping var med sina 5 500 invånare största staden i Skaraborg. På sätt och vis en idyll. Tornväktaren, som hållit uppsikt över staden från Rådhusets torn, hade entledigats så sent som året innan. Telefonen hade gjort sitt intåg men det fanns bara ett par hundra. Rinnande vatten hade man nyss fått och gaslyktorna lyste upp staden nattetid. Lidköpings mekaniska verkstad och ett par bryggerier erbjöd arbete för den inflytande landsbygdsbefolkningen. Tändstickfabriken och sockerfabriken var på gång liksom ett porslinsmåleri. Järnvägen och hamnen betydde mycket. Men det var också trångbott och fattigt i många hem.
De nya starka strömningarna hade svårt att göra sig gällande. Oppositionen behövde någonstans att torgföra sina åsikter. Det blev NLT.
Tidningen drevs de första åtta åren som Lidköpings tryckeriaktiebolag där många enskilda satsade pengar. Siftelseurkunden skrevs under av redaktör Hugo Hägglund, rådman S Ottosson-Lagerberg, direktör Aug. Hemberg, lokomotivförare A G Eldh. disponent Alb.Lindquist och handlande Herman Carlsson.
Lagerberg blev vd och Hägglund redaktör. Lagerberg köpte in tryckpress och vad som behövdes i tryckeriet och så flyttade man in i snickare Karlssons hus, där polishuset nu ligger.

Rådman Lagerberg försvann dock tämligen omgående till borgmästarjobbet i Nora och efterträddes av kapten Karlberg som ordförande i styrelsen och fabrikör Nylén som vd. Karlberg hade svårt att förlika sig med tidningens radikala linje och Nylén fick ta över även ordförandeskapet.
Redaktör Hägglund hade en skarp penna men redan innan starten var han nära att få sparken för att han var allt för törstig. Han fick dock en ny chans sedan han högtidligen lovat bot och bättring. På sensommaren kom dock en av stadens gossar inspringande på Nyléns kontor och meddelade andfådd att fabrikörns redaktör låg full på Sveagatan. Måttet var rågat för den nykterhetsvänliga tidningen. Ernst Lindahl fick ta över som redaktör. Det var trångt i portgången för den nya tidningen och man fick göra en ny vända bland aktieägarna för att få in kapital. Icke desto mindre hann Lindahl 1906 starta både Nya Vara-Tidningen och Grästorps-Tidningen. 1909 startade han även Westgöta-Tidningen som kom en gång i veckan. Grästorps-Tidningen försvann igen 1911 men de båda andra klarade sig till 1922.
1908 erbjöd sig Lindahl att ihop med medicine kandidat Schröder arrendera Nya Lidköpings-Tidningen. Styrelsen arrenderade tacksamt ut sina bekymmer men det varade bara i två år och 1910 var det tillbaka där det började. I den vevan glömde en tryckare dessutom hammaren i pressen och man tvingades köpa in en ny som dock gjorde tjänst ända till 1938.
1910 lades ändå grunden till en ny epok på NLT när tryckeriföreståndaren på lokalkonkurrenten Westgöta-Posten, Axel Hörling, tillsammans med kusinen, tryckerifaktor Jakob Lagerlöf från Åmål, samt Johan Martinsson från Lidköping, tog över arrendet. Nio månader senare, den 15 mars 1911, köpte de tre tidningen. Den 4 november samma år står Axel Hörling för första gången som ansvarig utgivare för tidningen. Det fordrades mycket arbete för att hålla tidningen vid liv och flytta fram positionerna. Efter tio år utan en semesterdag orkade inte Axel Hörling hjärta längre och han dog 4 september 1920 efter att ha först ha fått den sjuårige sonen Folke Hörling att lova att han så fort som möjligt skulle fortsätta Axels gärning. Utgivningsbeviset flyttades över på Jakob Lagerlöf som hade det fram till sin död 1943. Då hade Folke Hörling i flera år arbetat på tidningen och kunde ta över som ansvarig utgivare.

Tidningen hade flera starka redaktörer. I november 1910 blev läroverksadjunkten Herman Bäck politisk redaktör. Det var en tuff tid för den som skulle försvara de liberala idéerna. 1914 gick det stora bondetåget och hetsen mot liberalen Staaffs regering var hård. Det slungades beskyllningar mot regeringen och det förkom även hotelser och annonsbojkott mot NLT som dock stod på sig.
”Någon angenäm syssla var det inte att var politisk redaktör. Då hade doktor Schröder, som skötte andra avdelningar i tidningen, det betydligt lugnare, ehuru tidningsmannens väg nästan alltid är törnebeströdd” konstaterade Bäck själv. Han tackade också nej till den kände riksdagsmannen Månsson i Backa som ville värva honom till bondeförbundets press med motiveringen att de frisinnade inte hade någon framtid.
Bäck efterträddes 1918 av J Ahlén som i nästan ett kvarts sekel var tidningen redaktör. Roland Broberg från Hudiksvall tog över 1942, samma år som tidningen gick över från tvådagars till tredagarsutgivning. När Broberg 1949 flyttade hem till Hudiksvalls Nyheter igen för att bli chefredaktör tog Folke Hörling över den redaktionella ledningen för NLT. Han var sedan 1943 ansvarig utgivare och ekonomichef. Han skulle komma att leda NLT i nästan 40 år.

Folke Hörling var 37 år när han tog över hela ansvaret för tidningen. NLT blev hans liv. Han arbetade mycket men han gjorde det av lust. När han blev äldre deklarerade han att han skulle dö direkt om han inte fick gå till tidningen.
Han kunde typografi och ekonomi men det var skrivandet och kontakten med människor som lockade honom. Han satt med i maktens innersta cirkel i Lidköping som folkpartist i drätselkammaren. Han vill se stan växa eftersom han utgick att det som var bra för Lidköping också var bra för NLT. I sin spalt ”Genom kikaren” höll han läsekretsen informerad om vad som var på gång. Spalten genomsyrades, liksom tidningen, av det lokalt intressanta. De sista 25 åren utkom spalten i varje nummer och den fick en allt mer historisk prägel. Efter att spalten varit publicerad kunde halva nästa dag gå åt till att prata med folk om innehållet.
Folke Hörling insåg tidigt vikten av att hänga med tekniskt. Efter kriget åkte han till Norge och köpte en 32-sidig rotationspress. Det krävdes utbyggnad av lokalerna på Målargatan för att få in pressen och när allt var klart för invigningen av pressen uppenbarade sig aldrig Folke Hörling. Han hade utmattad slocknat hemma och det gick inte att få liv i honom. Men både pressen och Folke Hörling höll lång tid framöver.
1986 lämnade Folke över till sonen Lennart som i dag är både vd och chefredaktör för NLT. Folke fortsatte dock att jobba med sin spalt fram till sin död 85 år gammal.
Lennart Hörling hade jobbat som journalist på Bohusläningen men hade funderingar på att bli sjöbefäl i handelsflottan. Han hade dessutom annonserat i en amerikansk tidning efter jobb därborta. Men Folke förekom honom och hävdade att han måste hoppa in som nattredaktör och sedan blev han kvar. Lennart fick ta allt mer ansvar för tidningen och i praktiken tog han över den dagliga skötseln någon gång i mitten av 70-talet även om den formella makten lämnades över först 1986. Med Lennart Hörling inleddes en ny era för NLT. Han var med och drog igång Skaraborgspress som var Sveriges första stora samverkansprojekt där fyra tidningar tryckte tillsammans. Samtidigt som han var ansvarig för NLT var han Skaraborgspress vd från 1982 till 1997 när bolaget lades ner och NLT:s tryckning flyttades till GP. Han lät också bygga det nya rationella tidningshuset vid stadens gågata 1992.

Lennart Hörling har arbetat hårt och medvetet för att NLT ska förbli ett lokalt ägt familjeföretag i en tid när de stora koncernerna köpt upp det mesta i tidningsväg. Den väg han valt är att bygga allianser.
– Vi hade nog inte klarat oss 1997 utan det nätverk vi har i Västsverige.
Lennart Hörling har varit en av de drivande när det gäller att bygga upp det västsvenska tryckeribolaget och distributionsbolaget som gör att tidningarna kan dela på kostnaderna.
Lennart går precis som sin far till tidningen varje dag som han är på hemmaplan och han gör det med lust. Roligast är det när han får skriva även om det är sällan han hinner. Och den skönaste stunden är när han på morgonen hämtar NLT i brevlådan och en kort stund kan glädja sig åt resultatet innan det är dags att ta itu med nästa nummer.
Måttot är fortfarande att det ska vara folkets tidning, öppen för alla. Tidningen ska vara så angelägen att man känner sig naken om man inte läst den innan man går till jobbet.
Han har aldrig känt det som en belastning att föra traditionen vidare.
– Det går inte att ärva en befattning om man inte duger. Var och en måste visa att man duger, säger Lennart Hörling.
I oktober 2008 tog Anders Hörling över som chefredaktör. Det är fjärde generationen Hörling på den posten. Anders var 13 när han började cykla runt med kameran. Efter skolan gjorde han fem år som journalist på GT innan han kom tillbaka till NLT 1993 och var nyhetschef i flera år. Som redaktionschef sedan slutet av 90-talet har Anders och Lennart delat på ansvaret för den dagliga skötseln av tidningen.
Lennart fortsätter som vd för NLT och kommer att ägna mer tid åt jobbet i de många tidningsstyrelser och intressebolag som familjen Hörling gått in i under 2000-talet.
Det började när Skaraborgspress lades ner 1997 och NLT i stället trycktes på GP:s tryckeri. Sedan har det utvecklats till ett gemensamt ägt tryckeri som är ett av nordens största och ett eget distributionsbolag. 1997 köpte också GP och NLT Bohuslänningen ihop. Sedan har det fortsatt. Stampen(GP) och Lidköpingspress(familjen Hörling) har köpt upp ett antal framgångsrika tidningar i expansiva områden som Mälardalen, Västkusten och Halland. I dag är Lidköpingspress delägare i Västmanlands Läns Tidning(Västerås), Nerikes Allehanda(Örebro), Bohuslänningen(Uddevalla), Hallands Nyheter(Falkenberg), Hallandsposten(Halmstad), TTELA(Trollhättan). Till det kommer ett antal nyinköpta gratistindingar i Stockholm och ett utvecklingsbolag för media. Lennart Hörling har varit en av de drivande krafterna bakom den utvecklingen.

Anders Hörling bekymrar sig inte över att han är fjärde generationen Hörling och nu som chefredaktör får det yttersta ansvaret för det dagliga arbetet på NLT.
– Jag har jobbat med det här så länge nu att jag vet vad man kan vänta sig. Det är inget vanligt jobb. Det är något man lever med hela tiden, säger han.
Det finns ytterligare en representant för fjärde generationen Hörling på tidningen. Sedan början av 90-talet är Lennarts dotter Annika ekonomichef. Annika tänkte tanken att hon skulle börja jobba på NLT redan när hon gick på högstadiet. Det var då hon beslutade sig för att läsa ekonomi.
– Jag har aldrig känt mig tvingad. Det var så naturligt på något sätt att börja här.
– Jag hoppas att mina barn en dag vill börja här också. Dottern Moa sa redan när hon var fyra år att det är hon som bestämmer på NLT, säger Annika Hörling med ett skratt.

Ronny Weihard
ronny.weihard@nlt.se 0510-897 08