Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.
⇒ Om Personuppgiftspolicy och cookies

Beställ

Håll dig uppdaterad med NLT digitalt för 1 kr Fri tillgång till hela nlt.se i en månad

IMG_2373
Theo Sundblad.

En ny halvlek börjar

Jag har spelat i Lidköping fotbollsklubb, LFK om du vill vara lat, sedan starten 2012. Det har varit år som hade blivit så mycket tristare utan vetskapen om ”att i kväll är det kvadraten på träningen” eller ”i helgen är det derby mot Råda”. Årskullen 2002 har haft sina bra och dåliga stunder med både vinster och förluster, men vi har i alla fall haft väldigt roligt om du frågar mig. År efter år har dock spelare lämnat laget av olika anledningar och det har gått så långt att nästa säsong kommer vi nog inte att ha ett lag kvar.

Det är inte det att jag inte kommer att kunna spela fotboll längre som är problemet, för det kommer jag att kunna, antingen genom att byta klubb eller genom att spela i en annan årskull. Utan det som känns sorgligt är att jag inte kommer att träffa alla lagkamrater i omklädningsrummet flera gånger i veckan som tidigare. Omklädningsrummet är, precis som klassrummet, en speciell plats där en del tuffa ord slängs mellan oss spelare men där också vänskap skapas. Att nu behöva lämna det här laget känns precis som att byta skola eller klass. Vänner som man har tagit för givet att träffa varje dag kommer inte längre att vara där. Och oavsett om man vill det eller ej kommer man att glida ifrån de kompisar som man en gång såg som bästa vänner. Det sägs ju att ”romarna visste inte att romarriket hade fallit”. Och det är samma när det gäller vänskap, för få vänskaper varar för evigt utan plötsligt har de runnit ut i sanden och en dag är din gamla vän bara en person du brukade känna.

Nu när mitt lag antagligen kommer att splittras kommer ju vi spelare fortfarande att umgås en del med varandra, men det kommer inte alls att vara på samma sätt och oron för att tappa kontakten kommer att finnas lite som ett spöke i rummet. Den verklighet man har levt i kommer nu bara att bli minnen och en ny halvlek börjar. Men vi kommer ändå att klara det för det gör man alltid, och det kommer alltid att finnas nya personer att lära känna. Och även om det är med mina bästa vänner eller med några främlingar vet jag att min plats är på gräset mellan två mål.

Mest läst