Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.
⇒ Om Personuppgiftspolicy och cookies

Beställ

Håll dig uppdaterad med NLT digitalt för 1 kr Fri tillgång till hela nlt.se i en månad

Småprat sökes

I början av augusti satte jag mig i en buss för att i 28 timmar åka söderut. Jag åkte till Taizé, en liten by i mitten av Frankrike. Byn består av gamla stenhus med färgglada fönsterluckor, små gröna trädgårdar och låga murar. Den omges av slingrande vägar, gröna kullar och hagar med betande kossor. Allt är väldigt Instagram-vänligt. Även om byn är en fantastisk liten idyll var inte det orsaken till att jag åkte buss i 28 timmar, jag skulle nämligen besöka klostret i utkanten av Taizé.

Den veckan jag tillbringade i klostret i Taizé var jag långt ifrån ensam om att göra det. Vi var ungefär 4 500 personer på besök och nationaliteterna var fler än antalet glassar jag åt i den stekande solen. Och då är det höga siffror vi pratar om. Jag träffade besökare från Tyskland, Italien, England, Frankrike, Rumänien, Tjeckien och många fler platser runt om i världen.

Det som fascinerade mig mest under veckan var hur enkelt det var att prata med alla. Det spelade ingen roll vilket kön man hade, hur gammal man var, vad man kom ifrån eller om man befann sig i matkön, vid kiosken eller utanför toaletterna. Nya samtal uppstod överallt. En sak jag gjorde ibland var att ta upp en kortlek och spela svenska kortspel direktöversatta till engelska med människor jag träffade. Roliga situationer uppstod när jag förklarade ”shitman” och ”it’s in the lake” för ett gäng tyskar.

Under veckan i Franrike reflekterade jag mycket över hur dåliga vi svenskar är på att prata med varandra, speciellt vi ungdomar. Ibland kan jag möta en person som gått i min klass hela grundskolan utan att någon av oss ens hälsar. I Taizé hälsade jag på alla, oavsett om vi bara ätit lunch tillsammans en dag, spelat en omgång ”shitman” någon gång eller bara råkade vara på samma plats samtidigt.

Jag vill bli tjejen jag var i den idylliska byn mitt i Frankrike. Hon som småpratade med tioåriga tjejer och med 60-åriga män. Jag vill börja prata med människor här också. Kanske inte bara i matkön och vid kiosken, utan också på busshållplatsen och efter spinningpasset på Friskis och svettis. Den öppenhet jag visade när jag befann mig vid de franska åkrarna och den vänlighet jag fick tillbaka vill jag ta med mig till gråa, regniga Lidköping. Då kanske det kan bli sol här också.

Mest läst