Jag cyklar snabbt i regnet. Vid Fredriksdalsskolan rinner svetten på ryggen och jag ser att klockan bara är tio i tio.

Det är lugnt. Jag är i tid.

Jag går in på Guldvingens äldreboende. Jag ska ha ett möte angående mitt sommarjobb där. Allt går bra och jag kollar återigen på klockan på Fredriksdalsskolan när jag cyklar tillbaka till skolan.

Halv 11. Jag måste skynda mig om jag inte ska behöva käka lunch själv.

Joggar in i matsalen. Torkar mig i pannan och ställer mig i den långa matkön till den mustiga korvgrytan med ris. I skolans matkö finns det aldrig någon luft och tio minuter senare när jag sätter mig vid mina kompisar är svettlökarna ett bittert faktum.

Kommer sedan ihåg ett SMS jag fick på morgonen: ”Hej Linnea, har du möjlighet att bevaka Ung utan pung vore det jättebra. Mvh Mats Österman, nyhetschef NLT”.

Jag utför en enkel research i form av en googling. Skriver ner viktiga fakta samtidigt som jag sveper en kopp blaskigt kaffe.

Jag sitter längst fram på teaterföreställningen och antecknar febrilt i mitt block.

Fem minuter efter föreställningen är det dags för dagens sista lektion. Jag multitaskar: skriver rent mina anteckningar från föreställningen, läser om globalisering, har betygssnack, har möte angående insamling av pengar samt sveper ytterligare en kopp blaskigt kaffe.

Efter fem minuter av multitasking är jag hög på kaffe och skrattar högt åt att man inte ser vad jag har skrivit i mina anteckningar och att jag ska baka bullar. Jag skämtar med mig själv och skrattar ännu högre.

Efter fem minuter av skrattande blir jag istället låg.

Lektionen är slut, men vår beställning av Newbody har kommit till skolan så vi ska ner till vaktmästaren och hämta det.

Jag är kissnödig och svettig. En mindre mysig kombination.

Min beställning består av två stora flyttlådor med paket av underkläder. Jag fantiserar högt om hur det kommer se ut att cykla hem med dom. Ser framför mig hur jag ramlar mitt på torget med blöta trosor, kalsonger och strumpor över hela mig. Skrattar trött.

Jag lyckas ringa hem och med hjälp av bilen ska vi få hem kartongerna. Först måste jag emellertid få ut kartongerna till parkeringen. Jag testar att släpa, dra, kasta men det slutar med att jag bär dom en och en och nu börjar svetten nå ner till knävecken. Då är det illa.

Det plingar till i fickan.

Det är ännu ett sms från NLT:s nyhetschef Mats: ”Hej igen Linnea. Om du är sugen på mer jobb så har vi något så exotiskt som traktorrace på fredag. Är du intresserad så hör av dig”

Jag släpper min kartong mitt på den blöta marken. Gör ett ljudligt glädjeskutt i regnet.

Äntligen ska jag få skriva om traktorer!!!!!

Jag har alltid avundas de som har skrivit om traktorer i NLT, och då menar jag främst ung i London-Anton. I söndags berättade han nämligen om traktorutställningarna i Rangeltorp han har bevakat. Jag blev grön av avund.

Hursomhelst. Jag släpper allt och svarar omedelbart: ”Hej, det låter jättekul och det kan jag absolut”.
...

Cyklar förbi Fredriksdalsskolan igen. Klockan är kvart i fem och artikeln om föreställningen Ung Utan Pung har deadline ”så tidigt som möjligt”, som Mats sa.

Jag stress-skriver artikeln och det slutar med att den har 1500 tecken för mycket. Jag stress-raderar så mycket som går och sedan skickar jag in den.

Tappar sedan upp ett hett bubbelbad och lägger mig ner. Tar ett djupt andetag. Andas. Slappnar av.

Vilken dag! Jag är ledig resten av veckan, förutom på fredag då, då jag äntligen ska få skriva om traktorer. Det ska verkligen bli jättekul!

Jag tar upp telefonen för att kolla på sms:et igen. Slår och skvätter vatten över hela badrummet.

Det hade nämligen inte blivit något ”jättekul” till Mats, NLT:s nyhetschef, utan han hade fått ett: ”JÄTTEKUK!” ......
_______________________________________________________________

Linnea Svensson