Blogg - publik

Ung i London

• Prenumeration

  • Prenumerera på inlägg

• Sök i bloggen

  Sök

• Arkiv

  - Alla månader - augusti 2012 juli 2012 juni 2012 maj 2012 april 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012 december 2011 november 2011 oktober 2011 september 2011 augusti 2011

Blogginlägg

1. Ett annorlunda slut
   "Hur känns det att vara hemma?" frågar någon.
   
   Mitt svar tar mig tillbaka till barndomen.
   
   Jag är sju år gammal och sitter vid köksbordet med en kniv i ena handen och en gaffel i den andra.
   
   Mamma dunkar ner en rykande gryta på underlägget av kork, tar min tallrik och lägger upp. 
   
   Jag ger maten en skeptisk blick. Petar försiktigt med gaffeln. Inbillar mig mammas förväntansfulla blick och kommer till fasen då man bestämmer sig för att verkligen genomföra något - även fast man inte vill.
   
   Lassar försiktigt på gaffeln och för den mot munnen. 
   
   Blundar, tuggar och sväljer. 
   
   Det är inte gott. 
   
   Mamma förstår men frågar ändå: "Hur smakar det?"
   
   Mitt svar är inte uppriktigt. Det kan jag inte med. Det blir en vit lögn. 
   
   "Annorlunda", svarar jag.
   
   Någon granskar mig. Jag hoppar till. 
   
   "Annorlunda", svarar jag. "Det känns ... annorlunda."
   
   Sedan mumlar jag något om kontraster och att det inte går att jämföra London med Lidköping, England med Sverige. Sammanfattar med samma ord som jag inledde svaret:
   
   "Det känns helt enkelt ... annorlunda."
   
   Men annorlunda är inte längre vad det en gång var. Under de senaste 15 åren har ordet ändrat betydelse och gått från att vara något uteslutande negativt till att vara en blandning av både bra och dåligt.
   
   Så när jag nu i det här avslutande inlägget ska sammanfatta året som gått kan jag bara göra det med ett endaste ord. Och det ordet är såklart annorlunda. 
   
   Mycket har varit bra, mycket har varit mindre bra. Tillsammans har det varit en sjuhelsikes upplevelse och en nödvändig livserfarenhet.
   
   Och även om jag känner mig klar med London så hoppas jag någonstans innerst inne att London inte är klar med mig. Och jag är säker på att vi någon gång kommer att återses, frågan är bara när. 
   
   Det här inlägget är inte bara slutet på min resa, det är också slutet på Ung i London-bloggen. Blogga kommer jag fortsätta att göra men huruvida det blir här på NLT.se eller inte vet jag inte i skrivande stund. Ni kan dock vara säkra på att hitta mig någonstans ute i cyberrymden där jag kommer skildra ett nytt liv, ett nytt läsår, i min kommande studentstad Kalmar.
   
   I Kalmar ska jag läsa journalistik och medieproduktion och i dagsläget letar jag febrilt efter lägenhet. Jag är mer än exalterad över att börja plugga igen och jag ser ljust på det som komma skall. 
   
   För jag är säker på att det kommer att bli ett år fullt av nya intryck, fullt av lärdom och framför allt fullt av minnen och erfarenheter. Det kommer vara toppar och dalar, skratt och gråt, och en massa nytt. 
   
   Det kommer helt enkelt vara ... annorlunda. 
   
   • • Anton Lernstål
     • 1 aug 2012 11:05
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

2. Om fem timmar
   Fem timmar. 
   
   Fem timmar.
   
   Fem timmar. 
   
   Det är det enda jag kan tänka.
   
   Fem timmar. 
   
   Om fem timmar går bussen till Heathrow. 
   
   Om fem timmar avslutar jag ännu ett kapitel i boken om Anton. 
   
   Och om fem timmar är London blott ett minne.
   
   • • Anton Lernstål
     • 24 jul 2012 23:06
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

3. The bucket lista
   Bucket lists har ju blivit väldigt populära. Och även om jag är lite sen med att hoppa på trenden så lever jag efter mottot Bättre sent än aldrig!
   
   Så här kommer Antons bucket list för den sista veckan i London.
   
   (Yay!)
   
   
   Antons bucket list för den sista veckan i London
   
   *Se nya Batmanfilmen och hänga på Europapremiären av nämnda.
   
   *Äta en sista fish and chips.
   
   *Tjuva åt mig en gratis glass på Snog.
   
   *Springa i Richmond park.
   
   *Bläddra i serietidningar i serietidningsaffären i Soho.
   
   *Puben med jobbet.
   
   *Klubben med jobbet.
   
   *Piccadilly med Szabolch.
   
   *Skriva en novell.
   
   *Göra en timelapse.
   
   *Pyssla färdigt med scrapbooken.
   
   De bucket lists som florerar på nätet har ju ofta en tillhörande bild. Eftersom det här är en lista utan bilder tänkte jag ändå avsluta med något att vila ögonen på. Här kommer en bild på en telefonkiosk.
   
   

   
   • • Anton Lernstål
     • 18 jul 2012 22:31
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

4. Stammisarna och originalen
   "Du vet, jag slutar på tisdag."
   
   David tittar på mig. Sträcker handen över disken.
   
   Jag tar den. Får något i ögat och känner hur jag kommer sakna David, de andra stammisarna men också alla original som bevandrar Londons gator. 
   
   För original, det finns det en hel del.
   
   Faktum är att det räcker med att gå utanför dörren för att delta i någon slags ofrivillig peoplewatching. 
   
   Låt mig därför introducera några av de mest spännande männsikorna jag sett på Londons gator de gångna elva månaderna
   
   Och eftersom jag just nu tittar på agentthrillern Tinker Taylor solider spy tycker jag att det passar utmärkt att räkna upp namnen på min lista i ren och skär agentanda: kortfattat och med fruktansvärt detaljerad information.
   
   Shoot.  
   
   
   Stammisar och original
   
   George - stammis
   Kommer från Libanon och jobbar inom hotellbranschen. Har bland annat jobbat på lyxiga hotell Savoy där han också lunchat med flera berömdheter.
   Besöker Pret två gånger om dagen - en gång på morgonen (köper cappuccino), en gång på eftermiddagen (apelsinjuice).
   Tillhör ett stammisgäng som kan sitta till långt in på natten och diskutera världskonflikter.
   
   Papegojmannen - original
   Rör sig i och kring områdena Knightsbridge och Chelsea. Igenkänningstecken: lång, gänglig och tunnhårig på hjässan. Främsta igenkänningstecken: två stora och blåa papegojor, en på vardera axel. 
   Gillar diet coke. 
   
   David - stammis
   Engelsman som i sina ungdomsår jobbade som lokaljournalist på okänd ort i sydvästra England.
   Kommer en gång per dag och köper black americano med varm mjölk. Lyxar ibland till vardagen med en macka. 
   Kan allas namn på jobbet.
   
   Kvinna ≈50 - original och stammis
   Till synes en helt vanlig 50 plussare med grått hår (ja, det är väsentligt). Men det är inte allt. 
   En gång såg jag henne vid tunnelbanestationen i South Kensington. Hon såg ut som vanligt. Enda skillnaden var att hon bar en peruk av långt, svallande, brunt hår, ni vet, sånt där shampooreklam-hår.
   Vem är hon egentlgen?
   
   Arg man - original
   Arg man besöker telefonaffären Orange i Putney tre gånger i veckan och har enligt uppgifter gjort så de senaste två åren.
   Gormar om konspirationsteorier, CIA och telefonladdare. Äger en iPhone.
   
   Mannen med bastuban - original
   Jag har nämnt honom på bloggen förut men han förtjänar en plats här med. Behöver ingen närmare beskrivning mer än att han är ägare till en bastuba som sprutar eld.
   Sågs senast vid Marble Arch.
   
   Arg kvinna - original
   Står och hatar vid speakers corner i Hyde park varje söndag. Har grått hår och galna ögon. Pratar till en målgrupp av invandrare och turister. Är främlingsfientlig.
   Har enligt uppgifter framfört sitt budskap på samma plats de senaste 20 åren. 
   
   
   Det var några stycken. Det finns många fler men nu väntar jobb. 17 timmar återstår.
   
   I morgon gör jag min sista dag. 
   
   
   • • Anton Lernstål
     • 16 jul 2012 15:04
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

5. Antagningsbeskedet
   12 juli.
   
   Surfar in på antagning.se. Det går långsamt och ett meddelande berättar att sidan är överbelastad. 
   
   Försöker igen lite senare.
   
   Samma meddelande. Tålamodet tryter. Uppdaterar sidan sju gånger tills den ger med sig. 
   
   Såja!
   
   Loggar in. Är inte det minsta nervös.
   
   Ögnar snabbt igenom antagningsbeskedet och ser att jag har bivit antagent till mitt förstahandsval: Journalistik och medieproduktion i Kalmar.
   
   Skiner upp en kort stund men väntar med att svara JA.
   
   Kalla fötter. Är fortfarande osäker på om det här är rätt väg för mig.
   
   Sen går det ett dygn. På den tidenblir jag inte mycket klokare men jag bestämmer mig ändå för att satsa.
   
   I höst flyttar jag till Kalmar.                        
   
    

   
   • • Anton Lernstål
     • 13 jul 2012 22:12
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)