Ingen stress till banketten
Villa var sent in i matchen och sent in till banketten. Först klockan 21.30 anlände gästerna från Lidköping till slottet – en timma efter utsatt tid.
– Det skulle ju knytas slipsar, provas kostymer och sånt, förklarar målvakten Martin Berggren.
Till låten We are the champions fick Villa fint applådera och se på när Sand-viken hyllades på slottet i Uppsala.
– Jag vet inte riktigt hur det känns nu. En del av mig tycker att det är jäkligt jobbigt och jäkligt tungt men en del av mig är ändå stolt över vad vi presterat i år. Det är ett 50-50-läge, beskriver Villas målvakt Martin Berggren.
• Jag ser att du har rakat av dig det mesta av slutspelsskägget. Hur känns det?
– Lite har jag lämnat kvar, jag tycker att det är skönt. Men det var fantastiskt att raka bort det värsta. Det var lite av en befrielse om jag ska vara ärlig.
Villa fick sämsta tänkbara start i SM-finalen och släppte in första målet redan efter 44 sekunder. De blåvita hade svårt att hänga med i inledningen och var lika sena in i händelsernas centrum på banketten.
Gästerna skulle vara på plats klockan 20.30 men Villa anlände först en timma senare.
– Det skulle ju knytas slipsar, provas kostymer och sånt, förklarar Berggren.
– På något sätt måste vi erkänna att Sandviken är värdiga mästare. De har
varit väldigt duktiga i år men givetvis är det bittert att vi måste applådera
någon annan.
Varmrätten bestod av helstekt oxfilé med bernaisesås, potatis- och svartrotsgratäng.
– Det är inte dumt. Det smakar nog bra, avslutar Berggren.
Semir Hasanbegovic
semir.hasanbegovic@nlt.se
0510-897 16



















