Nu söker Rådasand AB förnyat tillstånd för brytning av sand och grus i Råda ås. Den här gången gäller det tre miljoner ton, det vill säga mer än dubbelt så mycket som man har tillstånd för idag. Det är alltså mycket stora mängder sand det handlar om.

Konsekvenserna av detta ingrepp är i dagsläget svåra att förutsäga, men klart är att gropen urholkas och att förutsättningarna för grundvattenutvinning kommer att försämras.
I fredagens NLT (16 maj) yttrade sig Kjell Hedvall i ärendet: ”Att säga nej till brytning är inte så smart. Rådasand kommer ändå att få sitt tillstånd av staten”.

Detta uttalande visar på total okunskap eftersom det inte alls är staten som bestämmer över åsens öde – det är i själva verket de styrande i kommunen som besitter makten. Hävdar Lidköpings kommun att det nu är hög tid att prioritera vattnet framför grusintresset så väger det naturligtvis mycket tungt i beslutsprocessen.

Kommunen har sedan tidigare uttryckt sin viljeinriktning i översiktsplanen från 2003 (ÖP 2003). Där anges inriktningen att reservera mark kring grundvattentäkten i Råda för dricksvattenförsörjning. Vid eventuell konflikt med grusbrytningen skall vattnet ha företräde.

För drygt tio år sedan, när Rådasand senast ansökte om förnyat tillstånd, sa miljö- och hälsoskyddsnämnden och tekniska nämnden ett klart och enhälligt nej till fortsatt brytning, av hänsyn till vattnet. Vid denna tidpunkt, då vattenfrågan inte var så klart prioriterad som i nuvarande miljölagstiftning, gick länsstyrelsen på företagets linje och tillät fortsatt brytning i ytterligare tolv år. Detta beslut överklagades av bland annat Svenska naturskyddsföreningen, dock ej av kommunen. Man hade avgörandet i sin hand men vågade inte fulllfölja och stå fast vid sitt tidigare nej.

Kommunstyrelsen körde helt kallt över sina egna sakkunninga nämnder och tog över ärendet. Istället för att överklaga ingicks ett avtal mellan kommunen och företaget Rådasand AB.

Häpnadsväckande och anmärkningsvärt, i synnerhet som detta avtal i stort sett gick ut på att företaget skulle säkerställa efterbehandling och snygga upp runt täkten, något som enligt lag ändå alltid krävs vid den här typen av verksamhet.

Att såsom Hedvall säga att det är staten som avgör åsens öde är att fegt smita undan sitt ansvar. Det är att svika det förtroende man har som kommunpolitiker, eftersom kommunens yttrande till länsstyrelsen har avgörande betydelse. Sätt nu ner foten och låt Lidköping bli ett föredöme som medvetet värnar om miljö och framtida dricksvattenförsörjning. Detta är ett ypperligt tillfälle att visa att man ärligt satsar på en långsiktigt hållbar utveckling. Det vore att sätta Lidköping på kartan.

P-O Lundström,
f.d VA-chef