Vägen mot misslyckat Skaraborgs sjukhus
Relaterat
Ledningen för Skaraborgs sjukhus har påbörjat ett förändringsarbete som man kallar ”Vägen mot ETT Skaraborgs Sjukhus”, med syfte att spara 120 miljoner kronor. Essensen av förslaget är att renodla olika verksamheter på olika orter.
Jag befarar att de föreslagna förändringarna leder till att akutmottagningen i Lidköping får stänga helt. Erfarenheter från andra sjukhus visar att sammanslagningar av den här typen oftast misslyckas både ekonomiskt och kvalitetsmässigt. Resultatet blir uteblivna besparingar och sämre vård. En liknande sammanslagning har redan gjorts i vår närhet, då Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) och Uddevalla sjukhus bildade NU-sjukvården. Den sammanslagningen har jag själv följt då jag arbetat på NÄL utöver mitt jobb på sjukhuset i Lidköping (SiL).
Attityden ”större är bättre” kan verka rimlig och jag har ibland ryckts med i tankesättet, men efter sammanslagningen är jag övertygad om att fusionen lett till stora försämringar vid båda sjukhusen. En samlad akutmottagning på NÄL förväntades ge större tillgänglighet och kortare väntetider. Verkligheten blev en helt annan – kaos på akutmottagningen, stabsläge (den första nivån av katastrofmedicinens tre beredskapsgrader) flera gånger, slussning av sjuka människor fram och tillbaka i ambulanser mellan sjukhusen, och försämrad arbetsmiljö för vårdpersonalen.
Sjukhusledningen vill koncentrera akutkirurgi och tumörkirurgi till ”Skaraborgs Sjukhus Skövde”, det vill säga före detta KSS. I samma skrivelse uppger man att vården skall ges där den ges bäst. Några stöd för att till exempel tumörkirurgi görs bättre på KSS finns inte i de kvalitetsregister som kontinuerligt utvärderar vårdresultaten på respektive ort.
Man förnekar att man vill stänga SiLs medicinakut, men den kan inte fungera utan kirurgakuten. Sjukvård är en väldigt komplex verksamhet varför den lämpar sig dåligt att stycka upp och bryta isär. Patienter med flera åkommor eller sjukdomar i gränslandet mellan olika specialiteter kommer att hamna i kläm. Dessutom kommer vi att mista vår rekryteringsbas när vi inte längre kan utbilda AT- och ST-läkare. Resultatet av det kan bli att vi inte kommer att kunna utföra ens de planerade operationer som man vill flytta till SiL.
Nuvarande KSS har inte möjlighet att svälja all akutverksamhet från Lidköping utan större resurser avseende lokaler, sängplatser och personal. Ambulanser måste redan nu ibland styras mot Lidköping istället för Skövde när vårdplatserna inte räcker till vid KSS, (hände senast den 10 juli). Det går inte ihop med tänkta besparingar att ”se över” (läs: ta bort) jourlinjerna på akutmottagningen i Lidköping, som tar emot ca 9 000 patienter årligen i kategorin akuta kirurgpatienter (innefattar ortoped- och urologfall) och totalt över 17 000 patienter/år, utan att större resurser tas i anspråk i Skövde. Hur kan detta leda till en besparing?
När vi bedriver vård och behandlar patienter i Sverige är det ett självklart krav att det görs enligt evidens och beprövad erfarenhet. Vi bör ställa samma krav på vår sjukhusledning inför en eventuell omorganisation. Sjukhusledningen påstår att det finns flera exempel i Sverige och i andra länder på lyckade sjukhusfusioner, men trots att vi frågat vår sjukhuschef vilka exempel man åsyftar vill/kan hon inte tala om vilka sjukhus det rör sig om! Vad kan man ha för anledning att inte vilja redovisa vilka lyckade exempel man hänvisar till annat än att de inte finns?
Beräkningarna som man baserar Skaraborgs Sjukhus besparingsplan på beskriver man som ”verklighetsbaserade uppskattningar”, där beräkningsunderlagen inte presenteras öppet. Inte heller i den frågan kan man förstå varför vi inte får ta del av underlagen. Hade man gott underlag för detta skulle man sannolikt presentera det för oss och övertyga oss. Istället hemlighåller man sina siffror och föredömen, som i och med det måste ifrågasättas!
Det finns mycket lite forskning på området sjukhussammanslagningar, men 2011 skrevs vid Karolinska Institutet en senare prisbelönt avhandling i ämnet. Avhandlingen analyserar sammanslagningen mellan Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus 2004. Författaren bedömer utifrån sin forskning att chansen att nå en lyckad fusion inom den offentliga sektorn är mindre än 25 procent, att sjukhussammanslagningar ofta leder till sämre kvalitet, men att konkurrens uppmuntrar till kvalitetsutveckling. Hellre än att förlita sig på vetenskapliga data utgår vår sjukhusledning från myten om att fusioner är bra. Sammanslagningen av Karolinska skulle ge besparingar på 700 miljoner kronor på tre år. Efter tre år fick man inse att de förväntade besparingarna uteblev.
NU-sjukvården har blivit en mindre attraktiv arbetsplats efter sammanslagningen. Ett stort antal intensivvårdssjuksköterskor (IVA) har lämnat verksamheten. Nu finns många icke vidareutbildade sjuksköterskor som arbetar på IVA på NÄL. De gör sitt bästa, men har inte den specialistkompetens som krävs för avancerad intensivvård.
Mellan 2008 och 2010 lämnade 111 specialistkompetenta läkare NU-sjukvården. Under samma period rekryterades bara elva nya specialister till verksamheten. De ersattes delvis av stafettläkare och läkare under utbildning. När man i höst inte har råd att ha stafettläkarna kvar leder detta i sin tur till att man kommer att hålla en till två operationssalar stängda varje dag. Kan detta gagna patienterna? Finns det något som talar för att det kommer att bli ett annat resultat om man gör en liknande sammanslagning i Skaraborg?
Evidens och beprövad erfarenhet talar för att sammanslagningen av Skaraborgs sjukhus kommer att misslyckas. Det är oansvarigt av dessa tjänstemän att chansa på att det ska gå bättre här än vid tidigare misslyckade försök. Om förslaget blir verklighet kommer det att leda till avsevärda försämringar både för KSS-anställda, anställda vid SiL och framför allt för Skaraborgs alla patienter.
Det är ett faktum att Skaraborgs sjukhus är ålagt att spara 120 miljoner kronor för att få budgeten i balans 2012. Det prognostiserade underskottet för SiL i år är 20 miljoner. Betrakta detta i relation till SKAS hela budget på drygt tre miljarder kronor. För att stävja underskottet föreslår man nu alltså att slå sönder välfungerande verksamheter. Som jag har visat talar ingenting för att de i panik föreslagna åtgärderna är effektiva för att spara pengar. Svepande argument om kvalitetsvinster är dels ogiltiga, det vill säga saknar stöd i våra kvalitetssregister, dels irrelevanta i diskussionen om att spara pengar.
Om sjukhusledningen inte har något bättre förslag än en sammanslagning att komma med föreslår jag att de ställer sina platser till förfogande om de inte lyckas få budgetanslag som täcker behoven. Ni har inte rätt att chansa med våra skattepengar, våra patienter, eller hittills lojala medarbetare. Lär er av andras misstag!
Anna Salaneck
Läkare
Specialist i anestesi och intensivvård, Sjukhuset i Lidköping och NÄL


























