Svenskarna har sitt ursprung i att vara självägande bönder. Vi hade aldrig den starka adeln och feodalismen. Kanske är det därför som vi ibland tar ägandet för givet och inte ser att det är något som vi bör arbeta för och utveckla. Det är vanligt i dagens politik att hävda att det inte spelar någon roll vem som äger saker. Även de borgerliga regeringspartierna har hamnat i den här fällan. Men det är fel; ägande spelar en avgörande för samhället och för ekonomin.
På privatägda vårdenheter är både personalen och patienterna nöjdare än på vårdenheter som ägs av landstingen. På privata sjukhus tjänar sjuksköterskor över 2000 kronor mer per månad, trots att de är offentligt finansierade och inte har mer resurser. Det är helt enkelt så att privata ägare använder resurserna effektivare – vi får mer vård per krona. Samma slutsatser har dragits i flera studier om friskolor. Även här används resurserna effektivare och elevernas resultat är bättre än i kommunala verksamheter.

Den internationella bilden visar på samma sak, om än ännu tydligare. I Venezuela har det faktum att Hugo Chavéz låtit förstatliga framför allt utländska tillgångar lett till att investeringarna sjunkit kraftigt och landets tillväxt och välstånd likaså. Invånarna i Venezuela har fått se sitt lands resurser förstöras på grund av Chavéz härjningar. De länder som har gått längst i att upplösa det privata ägandet har det gått riktigt illa för. 1950 var Nord- och Sydkorea på samma välståndsnivå men idag är sydkoreanen 20 gånger rikare. Nordkorea saknar i princip helt privat ägande.
Ägande är i grunden en frihetsfråga. Det handlar om huruvida man har rätt till frukten av sitt eget arbete. Den som äger något tar ansvar för detta och ser till att tillgången används effektivt. Man behöver inte åka långt genom det svenska landskapet för att se ägandets betydelse – i snickarglädjen och de välansade rabatterna, men också i de nyrenoverade flerbostadshusen som nyligen ombildats till bostadsrätter.

Ägande är också avgörande för miljön. Det ingen äger tar ingen heller hand om. Därför har alltför stora utsläpp av giftiga ämnen kunnat ske i luft och hav. Island hade stora problem med fisket, med en olönsam fiskeflotta och utfiskning. Tack vare äganderätter i havet blev fiskeflottan effektivare och utfiskningen är över. Samma mekanism, men nu i form av utsläppsrättigheter, har nu EU börjat använda för att minska utsläppen av växthusgaser.
Exempel från hela världen visar på ägandets effekter och betydelse. Ekonomisk teori förklarar varför det är så. Mer ägande leder helt enkelt till att både människor och företag tar ett större ansvar för både sina egna tillgångar och de som är gemensamma och att detta i sin tur innebär bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt och välstånd.
Trots att vi ser hur mycket bättre det går för de länder som har ett omfattande privat ägande väljer många politiker att ignorera både teorin och praktiken. Tittar man på vad som händer i kölvattnet av finanskrisen blir detta än tydligare. Debattörer på vänsterkanten menar att finanskrisen är ett kvitto på marknadens misslyckande och hävdar att samhällsekonomin framöver måste präglas av mindre privat ägande och mer politiska ingrepp. Den borgerliga regeringen har delvis gått sådana opinioner till mötes bland annat genom att ge AP-fonderna uppgiften att på basis av sitt ägande diktera ersättningssystem i privata företag.

Med drygt ett år kvar till nästa val hoppas vi på en förändring. Vi vill se en reformagenda från de borgerliga partierna där förstärkningar av det privata ägandet spelar en huvudroll. Det finns mycket i Sverige som skulle kunna förbättras om det privata ägandet skulle ökas. Högre effektivitet inom områden som vård och omsorg är ett exempel medan ökat företagandet är ett annat. Inte minst i ljuset av den nuvarande lågkonjunkturen är det tydligt att alla goda krafter behövs för att samhällsekonomin ska hamna på rätt köl igen. Privat ägande är en av dem.

Johnny Munkhammar
riksdagskandidat (M), forskningschef, European Enterprise Institute, författare till bland annat The Guide to Reform

Johanna Möllerström
forskarstuderande vid Harvard University, författare till boken Mitt, ditt eller ingens? Om ägandets dimensioner