När man som jag är född i Lidköping och återvänder till hembygden efter många år i förskingringen kan man konstatera att utvecklingen gått framåt och glädjas åt den goda industriella och marknadsekonomiska förändring som skett.

Beträffande miljöförutsättningarna vill man ju också se att även dessa har utvecklats positivt och kanske är det så i det stora hela, men hur är det när det gäller ­Vänervattnets kvalitet?

När jag som barn och under min uppväxt vistades i Lidköping och dess omnejd kunde man ta med mask, metspö, och om man hade tillgång till båt, ro ut för en fisketur på sjön, oftast med gott resultat, några abborrar i en spann. När man i dag försöker göra om bedriften blir man varse att en stor förändring skett. Sjöns botten förefaller vara ”död”, alla ytor är algbevuxna och de önskade abborrarna uteblir.

Vad är anledningen? Vid försök att kontakta länsmyndigheten för att få ett svar på vad som hänt och vad som görs, finner man att inget svar står att få. Finns det någon vatten- och fiskevårdande avdelning på länsstyrelsen som har till uppgift att värna om Vänern med alla dess förutsättningar?

Om man drar en parallell med Östersjön pågår en ständig forskning om varför tillgången på torsken varierar och varför. Sker ingen liknande uppföljning beträffande landets största insjö?

När göteborgarna funderade på att sänka den segelfria höjden över Göta kanal till 13 meter reagerade bland andra Vänerrederierna och kommunstyrelserna runt Vänern med rätta omedelbart, men har någon reak­tion från till exempel kommunstyrelserna skett beträffande fisktillgången i Vänern?

När man talar med Vänerns yrkesfiskare påstår de att tillgången på abborre är god, men då bör man beakta att fritidsfisket inte bedrivs med nät utan med handredskap på små djup. Enligt min uppfattning är det beklagligt att det rogivande och trevliga fritidsfisket inte längre är meningsfyllt att hålla på med, så nu alla fiskeintresserade hör av er och tyck till så att vi åter kan sätta oss med ­metspöt i hand och hoppas på napp!

Bo Göransson