Vad är alternativet?
Relaterat
Nu blossar debatten om Stadsbibliotekets placering upp igen. Och det kan jag förstå. Häromdagen fick även jag infobroschyren från Lidköpings kommun om den kommande folkomröstningen. Jag fattar inte meningen med den, en partsinlaga. Jag trodde att folkomröstningen skulle gälla olika alternativ beträffande det geografiska läget för det nya biblioteket? Jag tycker inte att biblioteket ska flytta till Sockerbruket! Men vad är alternativet? Det framgår inte. För mig är inte detta en partifråga.
Jag trivs helt enkelt inte
i dessa mörka otillgängliga fabrikslokaler. Miljön är tråkig, lokalerna är svåra att hitta i och inte ändamålsenliga, varken för funktionshindrade eller icke bilburna.
Tänk om Borås stadsbibliotek hade placerats
i Eisers, Wiskadals eller Algots gamla fabrikslokaler? Då hade vi nog varken haft Bibliotekshögskolan eller högskolan där i dag. Eller fundera över varför inte Göteborgs stadsbibliotek har inrymts i det nedlagda Eriksbergsvarvet på andra sidan älven? Men nu ligger det fortfarande kvar längst upp på Avenyn med närhet till affärer, restauranger och folkvimmel, kultur- och utbildningsinstitutioner.
Nej, tacka vet jag läget på Stenportsgatan i Lidköping – i Försäkringskassans gamla lokaler. Det förslaget tyckte jag var jättebra! Målsättningen och samtliga motiv som radas upp i kommunens informationsbroschyr för det kommande biblioteket borde kunna tillgodoses även där. Och där på gågatan rör sig också folkvimlet med sina flanerande skolungdomar kring caféerna tillsammans med pensionärer med sina rollatorer eller föräldrar med barnvagnar. Jag kan inte tänka mig ett bättre läge för det nya biblioteket, både när det gäller tillgänglighet, trevnad och besöksfrekvens.
Beslut i frågan har visserligen redan fattas i kommunfullmäktige hösten 2008. Men varför går ni då med på en folkomröstning nu? Var det kanske inte helt genomtänkt? Jag kan förstå om det handlar om en kostnadsfråga att inte utnyttja egna lokaler. Men det finns säkert andra aktiviteter som lämpar sig bättre i de lokalerna.
Gunilla Hugosson

































