Robin Falk hoppar vant ur traktorn och tar fram kniven. Han har en hösilagebal på gaffeln och innan den ska läggas ut måste både plast och nät tas bort.
– Om man inte tar bort det, kan hjortarna få i sig plasten och nätet kan fastna i hornen på djuren, säger han.

Hela vintern har Robin Falk, som jobbar som allt-i-allo på Hellekis säteri haft hand om stödutfodring på godsets egendomar. Tillsammans med andra jakträttsinnehavare ser han till att de vilda djuren runt Kinnekulle får mat.
– Hittills har jag kört närmare 15 balar och drygt 45 ton betor, och fodret går åt.

När traktorn närmar sig foderplatsen utanför Gössäter står 40 dovhjortar och betar. Trots den djupa snön efter helgens snöfall är marken helt nedtrampad intill betorna och ensilaget.

Dovhjortarna tittar lite nyfiket på traktorn som kommer körande över fältet men de ger sig inte av förrän den nästan är helt framme vid foderplatsen.
– De blir ju vana vid mig. Dessutom kan de känna sig trygga här. Man jagar aldrig vid foderplatserna så här kan de stå och äta i lugn och ro.

Robin Falk har sammanlagt lagt ner ungefär en halv arbetsvecka i tid på stödutfodringsåtgärder, men mer lär det bli.
– Djuren behöver mat hela vintern, även när snön försvinner. Vi kommer hålla på detta tills djuren inte längre kommer till foderplatserna för att äta.
Det är inte bara dovhjortarna som behöver mat, även rådjuren lider svårt i den djupa snön. Det blir dock ofta bortjagade från dovhjortarnas matplatser.
– Jag har flera små foder platser på samma ställe så alla djuren i dovhjortsflocken har möjlighet att äta, men sen har jag också lagt ut ensilage en bra bit i från så rådjuren får ett eget matfat.

Att göra viltvårdsinsatser i form av stödutfodring är en stor del i förvaltningen anser Wilhelm Klingspor som äger Hellekis säteri.
– Vi har haft en studiecirkel om dovhjorten nu i vinter och då diskuterat utfodring mycket. På mötena har vi dessutom stämt av mellan jaktlagen. Alla tar uppgiften väldigt seriöst.
Ett av problemen med den djupa snön är att hjortarna söker sig in till Hällekis och trädgårdarna där. Enligt Wilhelm Klingspor försöker man därför locka hjortarna bort från samhället genom att fodra kontinuerligt utanför de tätbebyggda områdena.
– Det är ett problem, men vi gör att allt vi kan.